Kollektivhus ett genidrag

imagesFörebyggande gemenskap mot rovdrift på miljö och själ – Kollektivhus ett genidrag

Träningscyklar i gymmet som driver elcentralen för uppladdning av bilarna, barnkarusell på gården med transformator i mitten som genererar el till spisar i det gemansamma köket. Middag utan att laga mat någon gång i veckan och alltid någon att jogga med. Tomatplantor som vattnas även om jag är bortrest och alltid sällskap när rubrikerna i Sydsvenskan är för banala.  – Och tänk om vi hade en verkstad där vi fick kladda loss på banderolltyg och duk – montera ihop W-lanförstärkare av konservburkar och bygga skrotmobiler?

Jag har bott kollektivt, både med tjejkompisar i lägenhet och i hus i Sofielund. Jag har bott så för att jag varit tvungen när studiemedlet varit för lågt men också för att jag har velat. Jag har lärt mig att det blir vad man gör det till – att allt är möjligt med en liten arbetsinsats och tålamod.

Jag har lärt mig att ibland är det jobbigt, men om majoriteten jobbar mot ett gemensamt mål blir det garanterat utdelning.
I mitt senaste kollektiv i Sofielund bodde vi sju stycken. Jag flyttade in efter att rutiner satts fast och jargongen var utarbetetad. I huset fanns en vilja att bo tillsammans. Även om den var bra så var den inte baserad på ett manifest där kreativa lösningar och drömmar om solpaneler var närvarande. När jag flyttade in var de få ägarna ansvariga för underhåll och de andra såg sig som inneboende. Det fanns ingen längtan efter en framtid tillsammans – eller ens en dröm om gemensam kvalitetstid den tid man fick ihop. Det var blankt ett boende – en annan boendeform, men blott ett boende. Jag vill ha mer. Jag vill ha engagaemang där ett nytt receptet är så spännande att det måste testas på många för att se om resultatet är gott. Jag vill ha en transformatorkarusell och soppa när jag har dunderförkylning. Jag vill ha tryggheten i sammanhanget om en nära anhörig går bort, jag vill förebygga ensamheten. Men jag vill inte städa andras skit nån gång i veckan, jag vill inte rensa stuprör. Men blir kanske tvungen – och då ska det lätt vara värt priset. Bara tanken på en redig magsjuka i huset på grund av dåligt städade gemensamma toeletter ska öka motivationen att hålla mina nuvunna kamrater friska, för om de är friska och glada kommer de vattna tomatplantorna och ladda spisarna. Allt har ett kretslopp.

Ann-Sofie J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s